110918 - Dagens ridning

Cyklade vid 12 hemifrån ungefär, i halv storm, motvind och ösregn. Var nästan uppehåll när jag hämtat Cero, borstade och sadlade honom och red bort mot ridhuset, inte varit där på ett halvår. Men usch, underlaget inte det minsta förbättrat, sjuuuukt tungt och Cero tappar bjudningen direkt. Arbetade iaf med att få honom lösgjord, vissa saker gick bra, andra mindre bra. Stog hinder överallt så jag kunde inte jobba såsom jag ville.

Bra saker idag: Skritten, fin form och lätt att ställa och jobba på volt. Övergång trav-halt. 
Halvbra saker idag: Övergång trav-skritt-trav på diagonal (del ur LC:2), högergaloppen (kunde ställa höger och rida på oval ca 20x30m), travvolter i slutet.
Gick inte bra: Galoppfattningar (obefintliga, han sprang och sprang och sprang, sen fattade han), övergång galopp-trav (han byter bak innan han saktar av), travvolterna i början där han bara sprang på, kändes som han skulle ramla ut ur volten när som.

När jag travade av på hemvägen sökte han sig neråt, jätteduktig! Han har varit överlag lite småtittig idag, först för ett par kartonger på ett fält från betet, skulle vända och greja mitt på vägen. Sen en omkullblåst soptunna 5m från vägen som han gått förbi många gånger förut, där fick jag hoppa av och leda honom till stallet. Och så fåren när vi red förbi mot ridhuset. I ridhuset blåste det och ven, men han var rätt avslappnad ändå. Sen tillbaka till stallet, trött och svettig häst efter bara 20-25min i ridhuset, så jäkla tungt underlag. Han fick mat och sen skulle jag rida bort till betet. Hann 300m innan jag fick smaka asfalt. Rider alltid på halvlånga tyglar, barbacka i skritt till betet, han går där så ofta så han reagerar aldrig på nått. Men ja, helt utan anledning flyger han ut i vägen (som tur är kom inga bilar) och jag flög i backen, slog i höger knä + höft och båda händerna. Vänsterhanden helt skållad, har inget skinn kvar på fingrarna så lär inte kunna rida på ett bra tag :(

Knät uppskrapat rätt rejält också. Så jäkla förbannad var jag, fanns inte ens något att vara rädd för! Gick bort till betet med Cero, släppte honom och cyklade hem. Hade inte ens lust att säga hejdå, bara tog av hacket och cyklade hem istället för att stå och mysa som jag brukar. Han stog bara och tittade på mig, men jag hade alldeles för ont för orka bry mig.. Egentligen vill jag åka upp nu och mysa med honom, men no way att jag tänker cykla, och föräldrarna kommer hem sent ikväll.

Nu ligger jag i soffan, stelfrusen med en iskall vänsterhand helt utan känsel i, samtidigt som det bränner som fan. Hungrig är jag också, men orkar inte laga mat...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0